Welcome to Miami

Väckarklockan startade redan kl 5 på lördag morgon eftersom det var dags för vår långa resa till Miami. Enligt våra undersökningar skulle det ta ca 4 timmar, och vi ville undvika den värsta trafiken. GPS:n ställdes in på Miami Beach, sen gav vi oss iväg. I början var det ganska lugnt med bilar, men ju närmare Miami vi kom, desto mer trafik blev det. När det började vara 6 filer i bredd med fullt av bilar som korsar filerna hit och dit och jag själv skulle trassla mig från höger till vänster, hitta någon avfart, trassla mig tillbaka genom körfälten till en annan avfart, då var jag riktigt nervös. När vi väl genom en lyckträff hittat ett parkeringshus mitt i centrala Miami Beach kunde jag andas ut och släppa ratten. Händerna skakade. Huvvaligen!

Som tur var hade vi hittat parkering MITT i smeten på Ocean Drive. Vägen som brukar synas i alla filmer och på alla bilder ser precis ut som man föreställer sig Miami; palmer, affärer, restauranger och folk i de mest uppseendeväckande outfits. Enligt guideboken är det på Oceans Drive, Miami Beach man ska gå för att synas, och det fanns verkligen folk som gjorde sitt bästa. Att döma av modet på kläderna så är det minimala, genomskinliga toppar, skyhöga klackar, och kort-kort som gäller. Allt med så mycket bling-bling och diamanter som möjligt. Jag köpte inga kläder i Miami.

Istället för att shoppa gick vi en tur längs strandkanten på förmiddagen. Regnet hotade och åskan mullrade, så vi fick ta skydd under en palm när regnet började. När det lättade upp begav vi oss tillbaka in på Ocean Dr., där folk nu hade börjat vakna till liv ordentligt. Lagom till att vi ville ha lunch (11,30) började alla restauranger servera frukost så det passade bra att ta en rejäl amerikansk frukost med korv, bacon, stekt potatis, äggröra, pannkakor med sirap och färsk frukt. Mums!

Vi strosade sen längs Ocean Drive tills vi kom till det mysiga handelsområdet kring Lincoln Street. Där var det fullt av palmer, fontäner och massor av affärer! Leif lyckades hitta några läckra souvernier och själv var jag på jakt efter något snyggt armand eller t-shirt. Tyvärr ville jag inte ha en knallrosa t-shirt där det stod "I was in Miami, bitch" så jag fick gå lottlös därifrån.

Lagom till att solen sprack fram igen strosade vi tillbaka längs stranden tills vi hittade bilen igen och begav oss nu in mot Miami centrum (Leif fick köra den här gången, bättre för mina nerver!) och stannade i Little Havanna. Där strosade vi omkring bland latin-amerikaners mysiga gator och fick känna oss som utbölingar bland alla spansktalande invånare. Det är första stället vi besökt som inte dominerats av turister så vi stack verkligen ut. Solen gassade så vi stannade inte allt för länge utan begav oss in mot norra Miami för kvällens nöjen. Mer om det in nästa blogginlägg!

God natt allihopa!