I fredags vaknade vi tidigt (kl 6) och såg på nyheterna att folk redan börjat flockas ute vid kusten kring Kennedy Space center för att se uppskjutningen av den allra sista rymdfärjan, Atlantis. Enligt nyheterna skulle ca 1 miljon människor samlas i området för att se, så för att även vi skulle få plats skyndade vi oss iväg. Körningen ut till Space Coast tog ca 2 timmar och vi hade kollat upp innan var det var rekommenderat att man skulle stå för att se bra. Vi hade ställt in oss på Cocoa Beach, men när vi började närma oss såg vi dock att många, många, många fler hade samma plan. Folk stannade helt enkelt vid sidorna av motorvägen och gick ut mot kusten, så vi kunde ju inte vara sämre och gjorde samma sak. Poliser var ute överallt och såg till att allt gick säkert till, men ingen sade ett pip om trafikkaoset.
Vi tog oss över motorvägen ut till kusten och trasslade oss fram mellan folk, husvagnar, bilar och traktorer. Ju närmare uppskjutningen det blev desto mer folk kom, och vi hade fruktansvärd tur som lyckades hitta en perfekt sittplats precis vid vattenbrynet. Under morgonen hade väderprognoserna sett allt annat än lovande ut, regnmolen hängde tunga länge, men som tur var började spricka upp när det närmade sig, och 20 minuter innan konstaterade NASA att de var "Go for Launch". Det möttes med jubel av oss samlade. Tack vare intresserade radioamatörer kunde vi nämligen höra NASA-sändningarna, och kunde därför till slut vara med och räkna ner ända till Lift off. Folk jublade som tokiga och vi såg den eldsprutande ryndfärjan skjutas upp i himlen. Den försvann sen in bland molnen och flera sekunder senare kom ljudet. Snacka om muller!
Vi hade verkligen tur att vi fick uppleva något så häftigt, en helt historisk dag, som man aldrig kommer att glömma.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRadera