onsdag 31 augusti 2011

Islands of Adventure






På måndagen var det då äntligen dags för ett riktigt besök på Islands av Adventure, delen av Universal studios som innehåller de flesta riktiga rides. Jag hade ju redan varit där tidigare kvällen de hade öppet Wizarding World of Harry Potter för oss, men jag hade inte sett resten av parken alls. Vi hade ingen riktig plan, förutom att jag ville visa Leif Hogwarts. Vi kom dit strax innan parken öppnade och begav oss direkt mot Hogsmeade. Det gjorde resten av besökarna också, och när vi väl trasslat oss igenom Dr Seuss Landing (en barnsaga som jag inte alls är bekant med) och tog oss igenom grindarna till Hogsmeade var det redan proppfullt där. Inte alls lika lugnt och skönt som när jag varit där efter stängningsdags, utan knökfullt. Utan det underbara Fast Pass systemet som fanns på Disney var det bara att ställa sig i kö, tror det var 75 minuter när vi ställde oss i kön till Forbidden Journey. Den kön är dock ganska underhållande, den slingrar sig nämligen genom Hogwarts!

Åkturen var lika magisk som förra gången, förutom att det blev något tekniskt fel så vi blev stående någon minut. Mitt ibland spindlarna! Hade gärna stannat någon annanstans faktiskt!
Efter denna åktur dreglade jag lite (mycket) i affärer innan Leif slet mig vidare. Vid det här laget var det så fullt att de inte ens släppte in folk i Harry Potter världen längre, så det var ganska skönt att ta sig därifrån. Vi gick mot Jurassic Park världen där man kunde åka en båttur genom dinosaurieparken. Såklart hade några dinosaurier rymt och det hela äventyret slutade med ett fall där man blev hyfsat blöt. Det hade vi inte väntat oss, men skoj var det!

När vi ändå blött ner oss så kollade vi på kartan efter övriga vattenåkturer; det fanns två till. Den första var Dudley Do-Right's Ripsaw Falls, en rejäl flume-ride där man blev ganska så blöt! Dock fanns det fortfarande några torra fläckar på kläderna, så vi tog nästa åktur; Popeye and Bluto's Bilge-rat Barge. Det var en rund båt där 12 pers fick plats och man snurrar runt i en forsbana. Varningskyltarna innan åkturen var inte det vanliga "you may get wet", utan "you WILL get wet". Så vi visste ju vad vi gav oss in på, men ändå blev det en överraskning. Vi blev dyngsura! Jag hade packat smart den här dagen och skippat handväskan (man var tvungen att låsa in den i skåp annars), så jag hade pengarna och kameran i fickan. Jag lyckades rädda kameran från vattenmassorna, men det var också allt. Det droppade om oss när vi steg av. Universal var vana vid detta och hade satt upp "people dryers", typ stora värmeskåp där man fick gå in och torka. Detta var dock alldeles för dyrt för den korta tiden den höll varmt, så vi beslöt oss för att lufttorka. Det tog ungifär hela dagen. Vi fick några konstiga blickar när vi betalade mat och souvernirer med droppande sedlar, men ingen sa något. Gissar att dom varit med om det förut!

Sedan gick vi på några shower, bland annat Sinbad, där vi njöt av fika i form av en Pretzel och Wild Berry Icee. Mumsigt! Mot kvällen hade vi torkat ordentligt och gick då tillbaka till Hogsmeade där jag äntligen fick mig en frozen Butterbeer (smakar som flytande, iskall fudge - gudomligt gott!) och lite souvenirer. Vi gick sen tillbaka till City Walk och åt middag på Panda Express, ett billigt och gott ställe med asiatisk mat. Amerikanska asiatiska nudlar smakar mycket bra!

Sen tog vi vår vanliga promenad hem igen, korsade den livsfarliga vägen och var redo för att återvända nästa dag!


Slappande, shoppande och City Walk



Sent omsider kommer nu fortsättningen på vårt USA-äventyr, medan jag fortfarande minns vad vi gjorde!

Dagen LeakyCon slutade var jag ganska så trött och less efter allt för många nätter utan tillräckligt med sömn, så vi tog det ganska lugnt. Eftersom Downtown Disney varit så lyckat tidigare så tog vi oss en promenad från hotellet till Universal Studios motsvarighet (shopping utanför parken) City Walk. Måste bara påpeka att det inte är speciellt vanligt att GÅ någonstans i Orlando. Alla kör bil. Men svenskar som vi är så tog vi den halvtimmes promenaden på gångvägen längs motorvägen. Vi var ensamma om det. När gångvägen korsade motorvägen så förstog vi varför. Det fanns nämligen inga trafikljus, inga övergångsställen och ingen som helst säkerhet. Man fick helt enkelt ta sig över bäst man kunde. Spännande när det är många filer!

Vi klarade oss helskinnade och firade med vårt första besök på Starbucks! Leif tog en klassisk Frappuccino och jag en Peach Ice Tea. Mums! Sen strosade vi omkring bland affärerna och mitt Deathly Hallows halsband orsakade rätt många kommentarer, speciellt bland personalen. Varje gång jag förklarade att jag köpt det på en Harry Potter konferens visste dom direkt att det var LeakyCon. Kanske berodde på att parken haft öppet extra länge för oss, och dessutom hade vi ju hyrt hela biografen tidigare... Vi gjorde några fynd på vår shoppingrunda, bland annat Salt Water Taffy som vi köpte hem till släkten. När vi börjat bli less på att gå passerade vi precis biografen där jag sett filmen tidigare. Leif (ja, jag var inte inblandad!) gjorde då förslaget att vi skulle se Harry Potter. Han hade ju inte sett den, och jag var inte svårövertalad! Sagt och gjort, den kvällen blev det film igen, denna gång i 2D och utan alla känslomässiga reaktioner från publiken (ok, jag grät lite). Denna gång hörde jag i allfall alla repliker, det var svårt första gången mellan alla applåder/snyftningar/skratt/jubel.

Sen traskade vi hem och tog oss ytterligare ett kvällsdopp i poolen. Riktigt härligt att avsluta dagen så!


fredag 22 juli 2011

Hollywood Studios



Den tredje Disney-Parken vi besökte var Hollywood Studios, ytterligare en park som vi visste väldigt lite om. Det visade sig att parken är verkligen som Hollywood i miniatyr, allt hade en film-skapar-aura runt sig. Det fanns till och med ett film-team som åkte runt och filmade hela dagen! En av sakerna vi sett fram emot att testa var Tower of Terror, ett fritt fall som verkligen gjorde att man tappade magen högst upp! Berg-och-Dal-banan med Aerosmith tema var också riktigt häftig, att åka jättefort i mörker är inget man vänjer sig vid i första taget!

Det som vi verkligen hade sett fram emot var dock Star Tours, en simulering med Star Wars tema. Tydligen hade den uppdaterats nyligen, så det var många som ville åka den! Det var i allfall riktigt roligt att ta på sig 4-D glasögon och kastas ut i en galax, långt, långt borta. Häftigt! Efteråt blev vi stannade i dörren av en Disney-anställd som frågade om vi ville svara på en enkät. Uppdateringen av Star Tours var nämligen så ny att det nu var första dagen de utvärderade den! Självklart ställde vi upp, så våra svar hamnar i Disneys arkiv. Vi lämnar spår efter oss!

Hollywood Studios hade också en egen parad med Pixar-karaktärer. Sången de spelade fastnade direkt i huvudet medan man vinkade åt Buzz, Woody, och de andra. Senare på kvällen var det dags för den stora kvällsshowen Fantasmic. Parken tömdes i stort sett när tusentals människor begav sig till amfiteatern för att se. Tyvärr började regnet falla när solen gick ner, men som tur var blev inte showen inställd (vid minsta lilla åska stänger dom nämligen ner ALLT i vanliga fall). Det var en helt otrolig show där bilder projicerades i vattenånga, teater utspelades på den stora scenen och det hela avslutades med färgsprakande fyrverkerier som lyste upp den stora hjulångare som fraktade alla Disney-karaktärer du kan tänka dig längs sjön. Helt magiskt!

Efter denna kväll var vi helt Disneyfierade, och det var dags att dela på oss ett tag eftersom jag gav mig iväg på nya LeakyCon-äventyr. Men det har ni ju redan läst om! Nästa inlägg om de sista dagarna i Orlando blir nog efter hemkomst eftersom jag inte har några fler bilder på datorn just nu.

Bara 6 timmar kvar innan flyget går hem!! Woohooo...

EPCOT



Medan jag ändå bara sitter på Arlanda och rullar tummarna kan jag passa på att uppdatera bloggen en med allt som inte hunnits med!

Innan LeakyCon drog igång hade jag och Leif två dagar till på Disney World och vi spenderade den första dagen av dessa på EPCOT, en av Disney-parkerna vi inte hade så stor koll på över huvud taget. Men EPCOT visade sig från sin bra sida, vädret var helt underbart och det var inte så jättelånga köer. Det finns några riktigt häftiga rides där, bland annat Mission Space (en simulerad rymdraketuppskjutning och Mars-landning) och även Soarin', en simulator som låter dig flyga över USA till Disneyland i Los Angeles. Allt riktigt snyggt gjort och det känns verkligen i magen när man flyger över klippkanter och dylikt!

EPCOT består också av en Word Showcase, flera länder är representerade i egna paviljonger. Där finns både filmer och lite roliga rides, och alla som jobbar i t.ex. Storbrittaniens paviljong är engelsmän! Det är också den enda gången man kan stå i Kina och debattera om man ska äta middag i Tyskland eller Mexico! Norge fick representera skandinavien, och även om vi uppskattade Maelstorm, flumeriden som var riktigt rolig, så protesterade vi lite när vi såg att de sålde Astrid Lindgren-böcker. I NORGE!!!! Hmmm....

Kvällsunderhållningen på EPCOT var en pampig show med fyrverkerier, musik och fontäner. Men vi hade upptäckt att det skulle vara möjligt att se den showen och sen hinna tillbaka till Magic Kingdom och se fyrverkerierna vid slottet igen. Första gången vi såg det var det ju spöregn, och de låga regnmolnen då gjorde att många fyrverkerier inte syntes alls. Men nu var det ju klar himmel, så vi kastade oss på tåget (eller rättare sagt, kastade oss i kön till tåget), och stressade dit. Man var tvungen att byta tåg en gång för att ta sig till Magic kingdom, och vi såg minuterna ticka iväg. När vi steg av sista tåget blev det en rask språngmarsch tillsammans med fler som hade haft samma tanke. Vi hittade flämtande en plats mitt på Main Street framför Törnrosas slott precis när de första fyrverkerierna avfyrades. Nu fick vi verkligen se hur det skulle se ut! Det är verkligen en helt fantastisk show, med musik och raketer; och den här kvällen flög även Tingeling från slottet (i en vajer), helt otroligt!! Efter showen tog vi tåget tillbaka till EPCOT och hämtade bilen, så vi hann alltså bara vara på Magic kingdom i ca 15 minuter. Men det var det värt!!

onsdag 20 juli 2011

Kärlek i rummet


Hand-hjärtan var publikens sätt att visa kärlek till de som stod på scen. Det som inte syns är att det är över 3000 st som gör likadant. <3

LeakyCon part 2 bilder






1.Luke & Ryan från Ministry of Magic med någon nörd emellan :P
2. Jag med Minerva McGonagall
3. Jag och Hank Green
4.Maureen Johnson (i blommig kjol) tillsammans med 3 svenskar! Vi sjöng Abba (Waterloo) på svenska för henne!
5. Mina vänner från Californien, Skylar och Emilia, efter balen. Vi ville inte hem!

LeakyCon part 2

Fredagen inleddes med en Q&A session där den nya generationen Potter-skådespelarna var närvarande. Alltså de som spelade de unga James, Sirius, Lily, Snape, Hugo, Rose, och Albus Severus. De var verkligen hur söta som helst och tyckte det var jätteroligt att vara på plats, det syntes. De "stora" gästerna kom sedan ut på scen, Evanna Lynch som spelar Luna Lovegood, Chris Rankin som spelar Percy Weasley och Scarlett Byrnes som spelar Pansy Parkinson. Det var intressant att lyssna på deras bakom-kulisserna historier, dom har ju varit med så länge.

Efter det var det dags för den stora presentationen som alla väntat på; Pottermore. För några veckor sedan släpptes nyheten att JK Rowling arbetade på ett nytt projekt, och vi skulle nu få vara de första i världen att få veta vad det egentligen var för något! Tyvärr fick vi inte ta bilder, men jag kan lugnt säga att det såg ut att bli en häftig ny hemsida med massor av nytt material från JKR själv. Jag tror inte någonsin jag varit på en konferens där publiken shhh-ar åt talaren för att kunna läsa JK Rowlings ord på powerpoint-presentationen i lugn och ro!

Fredagen avslutades med en hejdundrande Wizard Rock konsert där 7 band spelade framför 3000 skrikande fans. Stämningen var helt otroligt! Evanna Lynch kom till och med upp på scen när the Whomping Willows spelade sin låt "I believe in Nargles", och sedan avslutades kvällen med Harry and the Potters där Evanna spelade bas!! Ingen ville att kvällen skulle ta slut och vi applåderade länge, länge, länge. LeakyCon organisatörerna kom till slut upp på scen och tackade oss med tårar i ögonen. Det var mycket kärlek i rummet! Spana in http://www.leakycon.com för att se ett axplock av bilder från den kvällen!

Lördagen var den stora händelsen Starkid, med Darren Criss (som nu spelar Blaine i Glee). Själv har jag aldrig kommit in i hela Starkid grejen, men det hade 2000 andra skrikande fangirls. Herregud vad de kan leva om så fort en av dom visar sig! Vi som inte ville skrika så mycket spenderade dagen med att kolla på quidditch och en Nerdfighter-gathering med Hank Green. Det senare var hur roligt som helst, speciellt när författaren Maureen Johnson stal hela föreställningen genom att skicka tweets till ca 1/3 av publiken och fick dom att göra det mest galna saker. Helt plötsligt lade sig dessa människor ner på golvet, eller ropade "twilight" eller helt enkelt gick ut!. Hank var grymt förvirrad tills han förstod vad som pågick. Då utnämnde han Maureen till Gud, eftersom folk gjorde som hon befallde.

Lördagen avslutades med "the Esther Earl Rocking Charity Ball", en formell bal då alla nördiga t-shirts och utklädnader byttes ut mot finklänningar och kostym. Dock med gryffindor-slips och/eller hufflepuff armband m.m; vi kan ju inte vara hur seriösa som helst! Balen leddes av DJ Paul de George som spelade grymt bra musik och vi dansade natten lång. Efter bara någon timme stog det dock klackskor överallt längs väggarna, ett tydligt tecken på att vi Potterfans föredrar att ha det bekvämt på fötterna och gillar att dansa ordentligt på dansgolvet istället för att vingla runt på klackar!

När musiken tystnat stämde vi alla upp i spontan allsång: "We're wizards, we'll party forever. This night will never end." Sången fortsatte säkert i 5 minuter, ingen ville gå hem, ingen ville att denna magiska konferens skulle ta slut! Tyvärr så var vi alla tvungen att gå till slut, men det blev många kramar och foton innan vi skiljdes åt.

Söndagen var rent tekniskt sett ingen konferens-dag, men LeakyCon hade ordnat att vi fick brunch på hotellet. En sista chans att säga adjö till alla och få veta att vi samlat ihop över $120,000 till välgörenhet! Sedan var det bara att ge varandra en sista kram innan alla spreds för vinden. Snyft...

Det hela har verkligen varit en helt magisk upplevelse. Jag skulle vilja göra om det när som helst, men vet att det aldrig kommer att bli detsamma. Men jag kommer att ha kontakt med alla jag träffat här länge, och jag kommer att minnas detta med ett leende i åratal framöver.

"This is never, this is never gonna end, it really can't end, 'cause we've made too damn many friends"