onsdag 31 augusti 2011

Islands of Adventure






På måndagen var det då äntligen dags för ett riktigt besök på Islands av Adventure, delen av Universal studios som innehåller de flesta riktiga rides. Jag hade ju redan varit där tidigare kvällen de hade öppet Wizarding World of Harry Potter för oss, men jag hade inte sett resten av parken alls. Vi hade ingen riktig plan, förutom att jag ville visa Leif Hogwarts. Vi kom dit strax innan parken öppnade och begav oss direkt mot Hogsmeade. Det gjorde resten av besökarna också, och när vi väl trasslat oss igenom Dr Seuss Landing (en barnsaga som jag inte alls är bekant med) och tog oss igenom grindarna till Hogsmeade var det redan proppfullt där. Inte alls lika lugnt och skönt som när jag varit där efter stängningsdags, utan knökfullt. Utan det underbara Fast Pass systemet som fanns på Disney var det bara att ställa sig i kö, tror det var 75 minuter när vi ställde oss i kön till Forbidden Journey. Den kön är dock ganska underhållande, den slingrar sig nämligen genom Hogwarts!

Åkturen var lika magisk som förra gången, förutom att det blev något tekniskt fel så vi blev stående någon minut. Mitt ibland spindlarna! Hade gärna stannat någon annanstans faktiskt!
Efter denna åktur dreglade jag lite (mycket) i affärer innan Leif slet mig vidare. Vid det här laget var det så fullt att de inte ens släppte in folk i Harry Potter världen längre, så det var ganska skönt att ta sig därifrån. Vi gick mot Jurassic Park världen där man kunde åka en båttur genom dinosaurieparken. Såklart hade några dinosaurier rymt och det hela äventyret slutade med ett fall där man blev hyfsat blöt. Det hade vi inte väntat oss, men skoj var det!

När vi ändå blött ner oss så kollade vi på kartan efter övriga vattenåkturer; det fanns två till. Den första var Dudley Do-Right's Ripsaw Falls, en rejäl flume-ride där man blev ganska så blöt! Dock fanns det fortfarande några torra fläckar på kläderna, så vi tog nästa åktur; Popeye and Bluto's Bilge-rat Barge. Det var en rund båt där 12 pers fick plats och man snurrar runt i en forsbana. Varningskyltarna innan åkturen var inte det vanliga "you may get wet", utan "you WILL get wet". Så vi visste ju vad vi gav oss in på, men ändå blev det en överraskning. Vi blev dyngsura! Jag hade packat smart den här dagen och skippat handväskan (man var tvungen att låsa in den i skåp annars), så jag hade pengarna och kameran i fickan. Jag lyckades rädda kameran från vattenmassorna, men det var också allt. Det droppade om oss när vi steg av. Universal var vana vid detta och hade satt upp "people dryers", typ stora värmeskåp där man fick gå in och torka. Detta var dock alldeles för dyrt för den korta tiden den höll varmt, så vi beslöt oss för att lufttorka. Det tog ungifär hela dagen. Vi fick några konstiga blickar när vi betalade mat och souvernirer med droppande sedlar, men ingen sa något. Gissar att dom varit med om det förut!

Sedan gick vi på några shower, bland annat Sinbad, där vi njöt av fika i form av en Pretzel och Wild Berry Icee. Mumsigt! Mot kvällen hade vi torkat ordentligt och gick då tillbaka till Hogsmeade där jag äntligen fick mig en frozen Butterbeer (smakar som flytande, iskall fudge - gudomligt gott!) och lite souvenirer. Vi gick sen tillbaka till City Walk och åt middag på Panda Express, ett billigt och gott ställe med asiatisk mat. Amerikanska asiatiska nudlar smakar mycket bra!

Sen tog vi vår vanliga promenad hem igen, korsade den livsfarliga vägen och var redo för att återvända nästa dag!


Slappande, shoppande och City Walk



Sent omsider kommer nu fortsättningen på vårt USA-äventyr, medan jag fortfarande minns vad vi gjorde!

Dagen LeakyCon slutade var jag ganska så trött och less efter allt för många nätter utan tillräckligt med sömn, så vi tog det ganska lugnt. Eftersom Downtown Disney varit så lyckat tidigare så tog vi oss en promenad från hotellet till Universal Studios motsvarighet (shopping utanför parken) City Walk. Måste bara påpeka att det inte är speciellt vanligt att GÅ någonstans i Orlando. Alla kör bil. Men svenskar som vi är så tog vi den halvtimmes promenaden på gångvägen längs motorvägen. Vi var ensamma om det. När gångvägen korsade motorvägen så förstog vi varför. Det fanns nämligen inga trafikljus, inga övergångsställen och ingen som helst säkerhet. Man fick helt enkelt ta sig över bäst man kunde. Spännande när det är många filer!

Vi klarade oss helskinnade och firade med vårt första besök på Starbucks! Leif tog en klassisk Frappuccino och jag en Peach Ice Tea. Mums! Sen strosade vi omkring bland affärerna och mitt Deathly Hallows halsband orsakade rätt många kommentarer, speciellt bland personalen. Varje gång jag förklarade att jag köpt det på en Harry Potter konferens visste dom direkt att det var LeakyCon. Kanske berodde på att parken haft öppet extra länge för oss, och dessutom hade vi ju hyrt hela biografen tidigare... Vi gjorde några fynd på vår shoppingrunda, bland annat Salt Water Taffy som vi köpte hem till släkten. När vi börjat bli less på att gå passerade vi precis biografen där jag sett filmen tidigare. Leif (ja, jag var inte inblandad!) gjorde då förslaget att vi skulle se Harry Potter. Han hade ju inte sett den, och jag var inte svårövertalad! Sagt och gjort, den kvällen blev det film igen, denna gång i 2D och utan alla känslomässiga reaktioner från publiken (ok, jag grät lite). Denna gång hörde jag i allfall alla repliker, det var svårt första gången mellan alla applåder/snyftningar/skratt/jubel.

Sen traskade vi hem och tog oss ytterligare ett kvällsdopp i poolen. Riktigt härligt att avsluta dagen så!


fredag 22 juli 2011

Hollywood Studios



Den tredje Disney-Parken vi besökte var Hollywood Studios, ytterligare en park som vi visste väldigt lite om. Det visade sig att parken är verkligen som Hollywood i miniatyr, allt hade en film-skapar-aura runt sig. Det fanns till och med ett film-team som åkte runt och filmade hela dagen! En av sakerna vi sett fram emot att testa var Tower of Terror, ett fritt fall som verkligen gjorde att man tappade magen högst upp! Berg-och-Dal-banan med Aerosmith tema var också riktigt häftig, att åka jättefort i mörker är inget man vänjer sig vid i första taget!

Det som vi verkligen hade sett fram emot var dock Star Tours, en simulering med Star Wars tema. Tydligen hade den uppdaterats nyligen, så det var många som ville åka den! Det var i allfall riktigt roligt att ta på sig 4-D glasögon och kastas ut i en galax, långt, långt borta. Häftigt! Efteråt blev vi stannade i dörren av en Disney-anställd som frågade om vi ville svara på en enkät. Uppdateringen av Star Tours var nämligen så ny att det nu var första dagen de utvärderade den! Självklart ställde vi upp, så våra svar hamnar i Disneys arkiv. Vi lämnar spår efter oss!

Hollywood Studios hade också en egen parad med Pixar-karaktärer. Sången de spelade fastnade direkt i huvudet medan man vinkade åt Buzz, Woody, och de andra. Senare på kvällen var det dags för den stora kvällsshowen Fantasmic. Parken tömdes i stort sett när tusentals människor begav sig till amfiteatern för att se. Tyvärr började regnet falla när solen gick ner, men som tur var blev inte showen inställd (vid minsta lilla åska stänger dom nämligen ner ALLT i vanliga fall). Det var en helt otrolig show där bilder projicerades i vattenånga, teater utspelades på den stora scenen och det hela avslutades med färgsprakande fyrverkerier som lyste upp den stora hjulångare som fraktade alla Disney-karaktärer du kan tänka dig längs sjön. Helt magiskt!

Efter denna kväll var vi helt Disneyfierade, och det var dags att dela på oss ett tag eftersom jag gav mig iväg på nya LeakyCon-äventyr. Men det har ni ju redan läst om! Nästa inlägg om de sista dagarna i Orlando blir nog efter hemkomst eftersom jag inte har några fler bilder på datorn just nu.

Bara 6 timmar kvar innan flyget går hem!! Woohooo...

EPCOT



Medan jag ändå bara sitter på Arlanda och rullar tummarna kan jag passa på att uppdatera bloggen en med allt som inte hunnits med!

Innan LeakyCon drog igång hade jag och Leif två dagar till på Disney World och vi spenderade den första dagen av dessa på EPCOT, en av Disney-parkerna vi inte hade så stor koll på över huvud taget. Men EPCOT visade sig från sin bra sida, vädret var helt underbart och det var inte så jättelånga köer. Det finns några riktigt häftiga rides där, bland annat Mission Space (en simulerad rymdraketuppskjutning och Mars-landning) och även Soarin', en simulator som låter dig flyga över USA till Disneyland i Los Angeles. Allt riktigt snyggt gjort och det känns verkligen i magen när man flyger över klippkanter och dylikt!

EPCOT består också av en Word Showcase, flera länder är representerade i egna paviljonger. Där finns både filmer och lite roliga rides, och alla som jobbar i t.ex. Storbrittaniens paviljong är engelsmän! Det är också den enda gången man kan stå i Kina och debattera om man ska äta middag i Tyskland eller Mexico! Norge fick representera skandinavien, och även om vi uppskattade Maelstorm, flumeriden som var riktigt rolig, så protesterade vi lite när vi såg att de sålde Astrid Lindgren-böcker. I NORGE!!!! Hmmm....

Kvällsunderhållningen på EPCOT var en pampig show med fyrverkerier, musik och fontäner. Men vi hade upptäckt att det skulle vara möjligt att se den showen och sen hinna tillbaka till Magic Kingdom och se fyrverkerierna vid slottet igen. Första gången vi såg det var det ju spöregn, och de låga regnmolnen då gjorde att många fyrverkerier inte syntes alls. Men nu var det ju klar himmel, så vi kastade oss på tåget (eller rättare sagt, kastade oss i kön till tåget), och stressade dit. Man var tvungen att byta tåg en gång för att ta sig till Magic kingdom, och vi såg minuterna ticka iväg. När vi steg av sista tåget blev det en rask språngmarsch tillsammans med fler som hade haft samma tanke. Vi hittade flämtande en plats mitt på Main Street framför Törnrosas slott precis när de första fyrverkerierna avfyrades. Nu fick vi verkligen se hur det skulle se ut! Det är verkligen en helt fantastisk show, med musik och raketer; och den här kvällen flög även Tingeling från slottet (i en vajer), helt otroligt!! Efter showen tog vi tåget tillbaka till EPCOT och hämtade bilen, så vi hann alltså bara vara på Magic kingdom i ca 15 minuter. Men det var det värt!!

onsdag 20 juli 2011

Kärlek i rummet


Hand-hjärtan var publikens sätt att visa kärlek till de som stod på scen. Det som inte syns är att det är över 3000 st som gör likadant. <3

LeakyCon part 2 bilder






1.Luke & Ryan från Ministry of Magic med någon nörd emellan :P
2. Jag med Minerva McGonagall
3. Jag och Hank Green
4.Maureen Johnson (i blommig kjol) tillsammans med 3 svenskar! Vi sjöng Abba (Waterloo) på svenska för henne!
5. Mina vänner från Californien, Skylar och Emilia, efter balen. Vi ville inte hem!

LeakyCon part 2

Fredagen inleddes med en Q&A session där den nya generationen Potter-skådespelarna var närvarande. Alltså de som spelade de unga James, Sirius, Lily, Snape, Hugo, Rose, och Albus Severus. De var verkligen hur söta som helst och tyckte det var jätteroligt att vara på plats, det syntes. De "stora" gästerna kom sedan ut på scen, Evanna Lynch som spelar Luna Lovegood, Chris Rankin som spelar Percy Weasley och Scarlett Byrnes som spelar Pansy Parkinson. Det var intressant att lyssna på deras bakom-kulisserna historier, dom har ju varit med så länge.

Efter det var det dags för den stora presentationen som alla väntat på; Pottermore. För några veckor sedan släpptes nyheten att JK Rowling arbetade på ett nytt projekt, och vi skulle nu få vara de första i världen att få veta vad det egentligen var för något! Tyvärr fick vi inte ta bilder, men jag kan lugnt säga att det såg ut att bli en häftig ny hemsida med massor av nytt material från JKR själv. Jag tror inte någonsin jag varit på en konferens där publiken shhh-ar åt talaren för att kunna läsa JK Rowlings ord på powerpoint-presentationen i lugn och ro!

Fredagen avslutades med en hejdundrande Wizard Rock konsert där 7 band spelade framför 3000 skrikande fans. Stämningen var helt otroligt! Evanna Lynch kom till och med upp på scen när the Whomping Willows spelade sin låt "I believe in Nargles", och sedan avslutades kvällen med Harry and the Potters där Evanna spelade bas!! Ingen ville att kvällen skulle ta slut och vi applåderade länge, länge, länge. LeakyCon organisatörerna kom till slut upp på scen och tackade oss med tårar i ögonen. Det var mycket kärlek i rummet! Spana in http://www.leakycon.com för att se ett axplock av bilder från den kvällen!

Lördagen var den stora händelsen Starkid, med Darren Criss (som nu spelar Blaine i Glee). Själv har jag aldrig kommit in i hela Starkid grejen, men det hade 2000 andra skrikande fangirls. Herregud vad de kan leva om så fort en av dom visar sig! Vi som inte ville skrika så mycket spenderade dagen med att kolla på quidditch och en Nerdfighter-gathering med Hank Green. Det senare var hur roligt som helst, speciellt när författaren Maureen Johnson stal hela föreställningen genom att skicka tweets till ca 1/3 av publiken och fick dom att göra det mest galna saker. Helt plötsligt lade sig dessa människor ner på golvet, eller ropade "twilight" eller helt enkelt gick ut!. Hank var grymt förvirrad tills han förstod vad som pågick. Då utnämnde han Maureen till Gud, eftersom folk gjorde som hon befallde.

Lördagen avslutades med "the Esther Earl Rocking Charity Ball", en formell bal då alla nördiga t-shirts och utklädnader byttes ut mot finklänningar och kostym. Dock med gryffindor-slips och/eller hufflepuff armband m.m; vi kan ju inte vara hur seriösa som helst! Balen leddes av DJ Paul de George som spelade grymt bra musik och vi dansade natten lång. Efter bara någon timme stog det dock klackskor överallt längs väggarna, ett tydligt tecken på att vi Potterfans föredrar att ha det bekvämt på fötterna och gillar att dansa ordentligt på dansgolvet istället för att vingla runt på klackar!

När musiken tystnat stämde vi alla upp i spontan allsång: "We're wizards, we'll party forever. This night will never end." Sången fortsatte säkert i 5 minuter, ingen ville gå hem, ingen ville att denna magiska konferens skulle ta slut! Tyvärr så var vi alla tvungen att gå till slut, men det blev många kramar och foton innan vi skiljdes åt.

Söndagen var rent tekniskt sett ingen konferens-dag, men LeakyCon hade ordnat att vi fick brunch på hotellet. En sista chans att säga adjö till alla och få veta att vi samlat ihop över $120,000 till välgörenhet! Sedan var det bara att ge varandra en sista kram innan alla spreds för vinden. Snyft...

Det hela har verkligen varit en helt magisk upplevelse. Jag skulle vilja göra om det när som helst, men vet att det aldrig kommer att bli detsamma. Men jag kommer att ha kontakt med alla jag träffat här länge, och jag kommer att minnas detta med ett leende i åratal framöver.

"This is never, this is never gonna end, it really can't end, 'cause we've made too damn many friends"

tisdag 19 juli 2011

LeakyCon i backspegeln, part 1 bilder




1.Hogwarts Express i Hogsmeade
2. Hogwarts by night
3. Premiär av Deathly Hallows Part 2. Nämnde jag att vi fått specialdesignade 3D glasögon? :D
4. Wizard Rock konsert med 3000 fans i publiken! Försök hitta mig om ni kan. Lånat bilden från @frakfraco på Twitter

LeakyCon i backspegeln, part 1

Jag vet inte ens hur jag ska börja beskriva allt underbart som hände på LeakyCon. Hur beskriver man känslan av att få vara i samma lokal som 3400 personer som alla känns som dina nära vänner? Det var någon som beskrev det bra på konferensen; Eftersom alla som var där delade samma intresse, brann för samma sak som fört dem samman, var det som att skippa första dejten med alla. Man kunde stanna och prata med vem som helst i korridoren och helt plötsligt ha en ny vän. Redan första dagen när vi köade för registreringen träffade jag 2 underbara människor från Californien som jag sedan spenderade resten av tiden med. De saker vi upplevde tillsammans kommer jag att minnas för alltid.

Konferensen inleddes på onsdag kväll med en öppningsceremoni som var en videopresentation av Potterfans historia. Hur vi började samlas på forum i väntan på bok 5 som dröjde så många år. Hur vi lärde känna varandra när teorier diskuterades och fanfics började skrivas. Hur wizard rock startade och senare, hur det exploderade när MySpace och sedan YouTube kom. Hela denna presentation pausades då och då för liveframträdanden, och tårarna flödade redan hos en stor del av publiken. Vi var alla så lyckliga att vi äntligen var samlade.

Efter öppningsceremonin fick vi ta en kort promenad bort till Wizarding World of Harry Potter, den del av Universal Studios som numera innehåller Hogsmeade och Hogwarts. Parken stängde nämligen kl 22 för vanliga besökare, men hade öppet 4 timmar till bara för oss! Vi fick gå omkring i lugn och ro, njuta av den magiska atmosfären utan att behöva trängas, åka rides utan att köa och frossa i gratis Butterbeer, Pumkinjuice, Treacle Tart och Cauldron Cakes. Verkligen en helt magisk upplevelse!

På torsdagen drog själva konferensen igång, med paneler, liveshower, intervjuer med skådespelare och liknande. För er som inte är insatta i den här världen säger det kanske inte så mycket, men det var så kul att se alla live som jag tidigare bara sett på YouTube. På kvällen var det sedan dags för premiären av den efterlängtade filmen, Harry Potter and the Deathly Hallows part 2.

LeakyCon hade hyrt en hel biograf i närheten av hotellet, så vi traskade dit i samlad flock. 3400 pers utklädda i Harry Potter kläder får folk att vända på huvudet om ni undrade! Själva filmen var helt underbar, jag kan inte ens säga det på något annat sätt. Det var en helt annorlunda upplevelse att se den med vänner, nördar som alla känner likadant inför den här sista filmen. Folk började gråta nästan direkt och sen flödade känslorna som aldrig tidigare vid en filmpremiär. Det jublades, applåderades, gräts, skrattades och skreks, och när filmen närmade sig slutet så grät vi allihopa. När sluttexterna började rulla applåderades det länge, länge och ingen ville gå ur salongen. En helt underbar upplevelse!

Istället för att gå hem och sörja på hotellet så hade det anordnats en wizard rock konsert, 6 band spelade och hade helt otroliga shower. Det var helt sjukt att plötsligt stå och sjunga med vid en livekonsert, istället för att se det i efterhand på YouTube. Stämningen var helt otrolig, folk sjöng med i varje låt och alla band fick jubel och stormande applåder. Ja, jag tappade rösten den kvällen. Det var det värt.

Upptäckte just att det här inlägget blev jättelångt! Bäst att dela upp det i fler delar. Återkommer snart med mera!

torsdag 14 juli 2011

Deathly Hallows premiär for fans

Har just sett den sista Harry Potter filmen, Deathly Hallows part 2 på en enorm biograf med 19 salonger. ALLA salonger var proppfyllda av oss Potter-tokar (ca 3000 st alltså)

94% av oss var mer eller mindre utklädda.
95% grät innan 2 minuter hade gått av filmen
99% grät fortfarande när filmen slutade
100% jublade länge, länge, länge när sluttexten slutat rulla.

Det är så här det ska vara, det är så här jag har velat uppleva en Harry Potter premiär i över tio års tid. Helt otroligt!

Det har börjat...

Det har äntligen börjat! Jag har just sovit några timmar efter att ha besökt Wizarding World of Harry Potter tillsammans med 2000 andra Harry Potter fans. Parken hade öppet ända till kl 2 bara för oss, och vi fick slippa alla köer, gratis dricka, kakor och mat. Nämnde jag att Hogwarts ligger där? :D


Eftersom jag framöver kommer att ha fullt upp så blir det upp till Leif att blogga om de sista dagarna inför konventet, själv återvänder jag när allt är över. Ikväll är det premiär för sista filmen. There will be tears.

måndag 11 juli 2011

En lugn dag






Söndagen hade vi tänkt ta oss till Sea World, men efter många tidiga mornar bestämde vi oss för att ta en riktig slappardag med sovmorgon, shopping, solning och pool. Så blev det nästan...

Vi började med en shoppingtur till Florida Mall. Jag måste bara säga att det går riktigt bra att köra i vanliga fall, här i Orlando känner vi oss nästan som hemma med alla filbyten, avsaknaden av blinkers, bristen av respekt för heldragna linjer och högersväng direkt från vänster fil. No problem!

Efter en smaskig lunch bestående av en burrito på Chipotle bestämde vi oss för att åka till Downtown Disney, ett shoppingområde med massor av affärer, både Disney och övrigt. Där lyckades vi hitta en LEGO-butik, en Harley Davidson butik och en prinsess-affär. Lite blandat alltså! Det var ett riktigt mysigt område och vi strosade omkring där resten av eftermiddagen och kvällen. Vi begav oss sedan till ytterligare ett shoppingområde där vi trodde att vi äntligen skulle hitta Converse-skorna jag spanat in mig på. Tyvärr kom vi 1 minut för sent och affären hade stängt! Vi är verkligen inte vana vid sånt, här i Orlando har allt öppet jämt!

Sen blev det äntligen en tur tillbaka till hotellet där vi tog oss ett avsvalkande dopp i poolen trots att solen gått ner för länge sen. Varma sommarkvällar är härliga!

Baseball





Lördagkvällens underhållning bestod av Baseball! Eftersom vi befann oss i Miami hade vi fått tag i biljetter till MLB laget Florida Marlins hemmamatch mot Houston Astros. Själv kunde jag absolut ingenting om baseball, men som tur var hade Leif större koll och kunde svara på mina frågor. Innan matchen åt vi en klassisk Corn Dog inne på arenan. Det smakade som en prinskorv doppad i munksmet, konstigt men gott!
Innan matchen hade klassiska cheerleaders uppvisning, precis som på film! Det var bara en helt vanlig match mitt i ligan, så det var inte precis fullsatt, men det var en riktigt härlig stämning. Folk som var där var verkligen fans och levde sig in i spelet ordentligt. Tack vare att jag nu förstod reglerna kunde jag också heja på ordentligt! Det var precis som man föreställt sig, nationalsången sjöngs av någon blondin med onödigt mycket wailande, försäljare gick runt och hojtade och vi sjöng den traditionella "Take me out to the ballgame" trots att vi inte kunde melodin. I slutändan gick riktigt bra för Marlins som vann med 6-1 och sammanfattning av matchen finns att hitta här

Efter vinsten var det bara att sätta oss i bilen och köra 4 timmar hem till Orlando, dit vi kom ca 2 på natten. En riktigt lång, lyckad dag! :)

söndag 10 juli 2011

Welcome to Miami

Väckarklockan startade redan kl 5 på lördag morgon eftersom det var dags för vår långa resa till Miami. Enligt våra undersökningar skulle det ta ca 4 timmar, och vi ville undvika den värsta trafiken. GPS:n ställdes in på Miami Beach, sen gav vi oss iväg. I början var det ganska lugnt med bilar, men ju närmare Miami vi kom, desto mer trafik blev det. När det började vara 6 filer i bredd med fullt av bilar som korsar filerna hit och dit och jag själv skulle trassla mig från höger till vänster, hitta någon avfart, trassla mig tillbaka genom körfälten till en annan avfart, då var jag riktigt nervös. När vi väl genom en lyckträff hittat ett parkeringshus mitt i centrala Miami Beach kunde jag andas ut och släppa ratten. Händerna skakade. Huvvaligen!

Som tur var hade vi hittat parkering MITT i smeten på Ocean Drive. Vägen som brukar synas i alla filmer och på alla bilder ser precis ut som man föreställer sig Miami; palmer, affärer, restauranger och folk i de mest uppseendeväckande outfits. Enligt guideboken är det på Oceans Drive, Miami Beach man ska gå för att synas, och det fanns verkligen folk som gjorde sitt bästa. Att döma av modet på kläderna så är det minimala, genomskinliga toppar, skyhöga klackar, och kort-kort som gäller. Allt med så mycket bling-bling och diamanter som möjligt. Jag köpte inga kläder i Miami.

Istället för att shoppa gick vi en tur längs strandkanten på förmiddagen. Regnet hotade och åskan mullrade, så vi fick ta skydd under en palm när regnet började. När det lättade upp begav vi oss tillbaka in på Ocean Dr., där folk nu hade börjat vakna till liv ordentligt. Lagom till att vi ville ha lunch (11,30) började alla restauranger servera frukost så det passade bra att ta en rejäl amerikansk frukost med korv, bacon, stekt potatis, äggröra, pannkakor med sirap och färsk frukt. Mums!

Vi strosade sen längs Ocean Drive tills vi kom till det mysiga handelsområdet kring Lincoln Street. Där var det fullt av palmer, fontäner och massor av affärer! Leif lyckades hitta några läckra souvernier och själv var jag på jakt efter något snyggt armand eller t-shirt. Tyvärr ville jag inte ha en knallrosa t-shirt där det stod "I was in Miami, bitch" så jag fick gå lottlös därifrån.

Lagom till att solen sprack fram igen strosade vi tillbaka längs stranden tills vi hittade bilen igen och begav oss nu in mot Miami centrum (Leif fick köra den här gången, bättre för mina nerver!) och stannade i Little Havanna. Där strosade vi omkring bland latin-amerikaners mysiga gator och fick känna oss som utbölingar bland alla spansktalande invånare. Det är första stället vi besökt som inte dominerats av turister så vi stack verkligen ut. Solen gassade så vi stannade inte allt för länge utan begav oss in mot norra Miami för kvällens nöjen. Mer om det in nästa blogginlägg!

God natt allihopa!


Miami bilder





1. Framme i Miami Beach! Vi tog oss ända till Ocean Drive, det område som alltid syns i filmer och tv.
2. Ocean Drive igen.
3. Miami Beach
4. Konst i Little Havanna
5. Själva Miami i bakgrunden, vi befinner oss mitt i bostadsområdet Little Havanna

Alligatorer!





Efter den lyckade uppskjutningen begav vi oss längre ut mot kusten, ända till Cape Canaveral. Motorvägen tillbaka till Orlando var nämligen helt full av återvändande rymdfärje-spanare, så istället för att stå i kö flera timmar hittade vi en mysig restaurang och åt en mycket smaskig lunch. När köerna lugnat ner sig tog vi oss närmare Orlando, men istället för att åka in till staden tog vi oss ut på landet, mot Cypress Lake Airboat tours! Regnmolnen hotade, men som tur var fick vi plats på en tur som tog oss ut i träsket, ut på en sjö och visade oss djurlivet i Orlando.

Förutom flertalet alligatorer som lurade i träsket fick vi även se flera olika fåglar, bland annat hägrar och även massor med andra vi inte kan namnet på. Efter den lyckade träskturen hann vi precis komma i land innan det började ösregna. Verkligen rätt tajming! Man fick nu även chansen att få en föreläsning om djurlivet i trakten och dessutom hålla i en liten alligator! Om ni undrar är alligatorer varma och mjuka, inte alls som man föreställt sig!

Sen var det bara att bege sig tillbaka till hotellet och ta en tidig kväll. Dagen efter skulle vi nämligen till Miami! Mer om det i nästa inlägg.

Ha det bra!




1.
Frukost vid vägkanten
2. Alla stannade vid motorvägen, i båda riktningar
3. Vår perfekta plats. När det väl var dags var det packat med folk och folk stog t.o.m på traktorn
4. Utsikt mot uppskjutningsplatsen
5. Bara röken kvar av rymdfärjan

Historiska ögonblick! Fredag 8 Juli

Ligger lite efter med bloggandet här, så det är väl bara att sätta igång!

I fredags vaknade vi tidigt (kl 6) och såg på nyheterna att folk redan börjat flockas ute vid kusten kring Kennedy Space center för att se uppskjutningen av den allra sista rymdfärjan, Atlantis. Enligt nyheterna skulle ca 1 miljon människor samlas i området för att se, så för att även vi skulle få plats skyndade vi oss iväg. Körningen ut till Space Coast tog ca 2 timmar och vi hade kollat upp innan var det var rekommenderat att man skulle stå för att se bra. Vi hade ställt in oss på Cocoa Beach, men när vi började närma oss såg vi dock att många, många, många fler hade samma plan. Folk stannade helt enkelt vid sidorna av motorvägen och gick ut mot kusten, så vi kunde ju inte vara sämre och gjorde samma sak. Poliser var ute överallt och såg till att allt gick säkert till, men ingen sade ett pip om trafikkaoset.

Vi tog oss över motorvägen ut till kusten och trasslade oss fram mellan folk, husvagnar, bilar och traktorer. Ju närmare uppskjutningen det blev desto mer folk kom, och vi hade fruktansvärd tur som lyckades hitta en perfekt sittplats precis vid vattenbrynet. Under morgonen hade väderprognoserna sett allt annat än lovande ut, regnmolen hängde tunga länge, men som tur var började spricka upp när det närmade sig, och 20 minuter innan konstaterade NASA att de var "Go for Launch". Det möttes med jubel av oss samlade. Tack vare intresserade radioamatörer kunde vi nämligen höra NASA-sändningarna, och kunde därför till slut vara med och räkna ner ända till Lift off. Folk jublade som tokiga och vi såg den eldsprutande ryndfärjan skjutas upp i himlen. Den försvann sen in bland molnen och flera sekunder senare kom ljudet. Snacka om muller!

Vi hade verkligen tur att vi fick uppleva något så häftigt, en helt historisk dag, som man aldrig kommer att glömma.


fredag 8 juli 2011

Space Shuttle Atlantis launch

Vi fick vara med om ett historiskt ögonblick när den sista rymdfärjan Atlantis skjöts upp i atmosfären. Detta tillsammans med tusentals amerikanare på plats. Bilder på hur det såg ut kommer senare!

Disney bilder






De få bilder jag hann ta innan kameran dog! Endast bilder från ingången och Tomorrowland, allt övrigt blir när jag kommit hem!